Onsdagen den 1 april kommer vi att köra en Påsklovsclinic hemma på gården. Det finns då möjlighet att ta del av hur jag tränar hästarna i trick och frihetsdressyr och samtidigt ställa frågor till mig. I lusthuset intill paddocken kommer det att bjudas på fika. Så, kika in på vår Facebooksida Nordsvenska Oden för mer info och anmälan.

Den 1 maj är det dags för årets första uppvisning. Oden och jag kommer den 1 maj att ha uppvisning i trick och frihetsdressyr i paddocken på Huseby Bruk. Håll utkik på Facebooksidan för exakt tid, men boka in dagen redan nu!

Dagen efter, den 2 maj är det dags för Nordfjordkampen dressyr utanför Kristianstad i Skåne. Dit kommer jag åka både med Oden och Nitro. Nytt för i år är att min medryttare kommer starta Oden i en klass. Det ska bli jättespännande då det enbart är jag som har tävlat honom tidigare.

Vidare väntar jag spänt på besked om eventuellt kommande uppvisningar, till dess fortsätter vi träna för fullt på hemmaplan!

/Jessica

Efter att ha sett "Ryttarprinsen" och förra årets "Ryttareliten" på SVT förstår jag ännu mer varför jag la tävlingsbiten åt sidan för att istället satsa på min trickträning och frihetsdressyr. Sedan barnsben har jag varit en riktig tävlingsmänniska som praktiskt taget avskyr att förlora. Så är det än idag. Jag vill vinna varenda tävling jag ställer upp i, vare sig det är någon slags bild- eller rimtävling via internet eller en hästtävling på ”riktigt”. Att lyckas med detta är både omöjligt och orimligt. Jag och hästarna kan bara bli så bra som möjligt utifrån våra förutsättningar och det kan ta oss långt. De få gånger vi är ute på tävlingsbanorna, ser vi det som en uppvisning, miljöträning och en rolig grej.

När jag för många år sedan tävlade ponny, ställde jag högre och högre krav på mig själv och tillslut kändes det som jag fick prestationsångest inför varje tävling. Efter att ha tricktränat Oden ett tag fick jag erbjudande om att komma och ha uppvisning inför en relativt stor publik. Det var då som jag insåg att det här med shower, uppvisningar och clinics verkligen var min grej. På showerna får Oden och jag synas, glänsa och göra det som vi är bäst på. Att samtidigt kunna dela med mig av vårt sätt att träna och därigenom kunna inspirera andra, är fantastiskt.

All positiv respons som vi får från publik och följare via sociala medier, får mig att fortsätta kämpa och tro på det vi gör tillsammans, hästarna och jag. Så, tack till alla er som sporrar mig, tror på mig och stöder mig i min satsning! Extra stort tack till Pavo som är med och stöttar oss!

/Jessica

På vår Facebooksida har det funnits möjlighet att ställa frågor som jag sedan besvarar. Det har kommit in många roliga och intressanta frågor och jag tänkte svara på ett par stycken här. Frågorna handlar om trickträning!

Vad för godis/belöning använder du dig av? – Jag använder morötter. Det har visat sig vara det mest effektiva för mina hästar. När hästen gör rätt biter jag av en morotsbit som den får som belöning. Själva ljudet som uppstår när jag biter av moroten liknar lite det klickljud som man får om man använder sig av an klicker i sin träning. Mina hästar reagerar direkt när moroten går av – då vet de att det är godis på gång.

Hur lärde du hästarna att stegra och hur gör man det steg för steg? – Nitro kan ännu inte stegra och jag har heller inte tränat det med honom. Stegra var det sista jag lärde Oden och han lärde sig det faktiskt så sent som i slutet av november, strax innan vi åkte till Stockholm och Friends Arena. Anledningen till att jag har väntat så länge med Oden är att jag har velat vara helt säker på att han inte skulle försöka utföra sina trick i tid och otid enbart för att få godis. Om han till exempel hade försökt stegra med vagn, på en skogstur eller på en dressyrtävling, skulle resultatet kunna bli förödande. Under de år jag har haft Oden har jag varit noga med att endast ge honom godis när han utfört något trick och faktiskt så har han inte stått och ”trickat” i stallgången eller under ridturer, utan enbart på kommando.

Så, när han har gått i spansk skritt (när vi tränat från marken) har han ibland blivit väldigt taggad och innan han har satt ner vänster framben har jag bett honom lyfta höger framben. Tillslut skuttade han fram och stegringen var nära. Jag berömde så fort han tenderade att resa sig och han förstod snabbt, redan under första träningspasset. Samtidigt som vi har tränat detta har jag varit noga med att lägga in ett kommando för stegring så att han inte blandar ihop det med den spanska skritten. Mitt kommando för stegra är att jag först ber honom backa något steg ifrån mig (jag vill inte ha honom för när mig när han ska stegra), och sedan sjunker jag ner på huk för att sedan hoppa upp, då stegrar Oden.

 

 

 

/Jessica

Sedan barnsben har jag drömt om att få arbeta med hästar på något vis. Ju äldre jag blev desto mer började jag känna att jag såklart ville hålla på med hästar, men enbart på fritiden, som en hobby. När jag skulle välja gymnasium var det inget svårt val. Jag funderade knappt på att välja ett hästgymnasium eftersom jag var rädd att det skulle bli för mycket av det goda, att jag skulle tröttna på hästar, det jag brann mest för. Därför blev det ett ”vanligt” gymnasium och jag läste samhällsprogrammet med inriktning ekonomi.

Under gymnasietiden fastnade jag riktigt mycket för spanska och det var under en språkresa till Malaga som jag bestämde mig för att jag skulle bli spansklärare. Åren på universitetet rullade på och under tiden jag pluggade jobbade jag posten samt red och tränade Oden. Det var under den tiden jag hade en hel del tid för att vara i stallet dagtid. Då passade jag på att träna och umgås med Oden. Så småningom började vi trickträna och efter något år började folk få upp ögonen för oss och vi fick åka ut på vår första uppvisning. Sakta men säkert utvecklades vi ihop, jag och Oden och bekanta hörde av sig till mig och frågade om kurser, träningar, clinics mm. Med plugg, jobb, häst, kompisar och familj tyckte jag inte att tiden räckte till, eller att jag var duktig nog för att hjälpa andra i sin hästhantering och hästkommunikation.

När jag för drygt ett år sedan köpte Nitro och började trickträna lite även med honom, började den positiva responsen trilla in på riktigt. Nu fick jag inte längre bara höra kommentarer som: ”Oj vilken duktig häst du har”, ”Wow vad han är lättlärd Oden.” eller ”Vad snäll din häst är som gör alla trick”, utan nu fick jag allt oftare höra att jag var duktig med mina hästar och intresserade människor frågade efter tips och råd om hur de skulle träna sina egna hästar. Någon hade en svårlastad häst och ville ha tips på hur de kunde börja med olika övningar som skulle stärka relationen mellan häst och människa, en annan ville helt enkelt veta vilka trick som var lämpligast att börja med och hur man skulle kunna gå tillväga.

Genom våra uppvisningar och även genom vår Facebooksida har vi lyckats nå ut till olika människor och förfrågningar om clinics, kurser, uppvisningar och träningar kommer titt som tätt. Jag har nu insett att om jag kan inspirera och vägleda andra inom hästhanteringe, kommunikation, trickträning och frihetsdressyr så vill jag verkligen fortsätta med det. Jag vill också ha möjlighet att kunna hålla träningar och kurser i en större utsträckning. Detta är förhoppningsvis snart möjligt eftersom jag har skickat in ansökan om F-skatt och nu fått kontakt med en handläggare på Skatteverket. Vidare har jag också fått kontakt med bra och kunniga människor som kommer att hjälpa mig på vägen med att starta upp ett eget företag. Som rubriken lyder, jag är ett steg närmare att få uppleva ännu en dröm.

 

Jag tror på det jag gör och brinner för trickträningen, frihetsdressyren, ja hästkommunikation i över huvud taget, men mest brinner jag för Oden och Nitro - utan dem hade jag aldrig tagit mig dit där jag är idag.

/Jessica

Hur snälla hästar än kan vara får vi aldrig glömma bort att de i grund och botten är flyktdjur och självklart vill de vara nära sin flock. Därför kan olyckor eller oväntade saker ske när man mins anar. Många blir fascinerade av hur Oden följer mig som en hund, lägger sig ner, går och hämtar saker, vinkar, pussar mig på kommando med mera. Många gånger får jag själv också en aha-upplevelse och en härlig känsla i kroppen när jag ser att Oden förstår precis vad jag menar och utför tricken med perfekt tajming. Att få en så stor varelse att följa bara kroppsspråk och röst är fantastiskt, men man får inte glömma bort att det ligger ungefär åtta års träning från marken för att komma dit där vi är idag. Nycklarna till vår framgång har varit och är, tålamod och lite envishet i kombination med flexibilitet. Det är inte många gånger ett träningspass eller en uppvisning blir exakt som man har tänkt sig och det gäller då att snabbt tänka om och kanske strunta i något trick, be om ett annat trick än det som var tänkt, och så vidare.

Trots all träning under åren som har gått kan Oden än idag hitta på ”hyss” om jag inte har 100 % fokus på just honom. Vad hittar han på för något då? Jo, är vi hemma i paddocken, kan han om han tröttnar på mig, få för sig att springa till kanterna för att äta gräs. Är vi ute på uppvisning brukar det (peppar, peppar) aldrig hända några konstigheter eftersom jag själv då brukar vara extra fokuserad. Det som dock har hänt vid något tillfälle är att Oden vid inkallning istället har valt att gå fram till staketet för att hälsa på publiken en snabbis innan han snällt har traskat tillbaka till mig. Detta tycker publiken dock bara är gulligt och roligt.

Under våra uppvisningar har vi ofta med oss en vit pall där vi bland annat visar vinka och bergsgeten. Oden vet att när han står pallen och gör något trick får han beröm och därför är han och pallen som två magneter, han dras till den så fort den är framme och kan då helt sluta fokusera på mig. Detta har hänt vid ett par uppvisningar. Till exempel när jag har bett om ligg eller vinka har han gått iväg från mig och ställt sig på pallen, sin älsklingspall, varpå publiken har skrattat. Detta i sig kan ibland vara en rolig grej på våra uppvisningar, och det bjuder vi på. Jag brukar då förklara att hästar inte är några maskiner och man vet aldrig till 100 % vad som kommer att hända nästa sekund. Det är lite detta som är charmen med all hästhantering, tycker jag.

  

 

Oden på sin pall.                             Foto: Natalie Lindholm

 

Nu för tiden vet jag hur besatt Oden är av sin pall. Därför brukar jag ha hjälp med att få den utburen när vi är klara med den. Detta är extra viktigt för mig under uppvisningarna, och det beror kort och gott på att jag vill kunna fortsätta med trick som ligg, stegra, vinka, inkallning, apport med mera, utan att riskera att han ska gå och ställa sig på pallen.

Jag brukar säga att jag kan lita på Oden till 99 %, men jag är alltid beredd på att han kan plocka fram den där lilla räven som han har bakom örat. Det är inte ofta den är framme och det är därför riktigt bra för min egen del att jag också har en unghäst som jag tränar. Jag känner inte Nitro lika väl som jag känner Oden och därför tror jag att jag är lite mer på min vakt och beredd på att något oväntat kan hända. Det senaste året har jag faktiskt tagit med mig detta lite grann även när jag tränar Oden. Han är visserligen ingen unghäst längre, men han är inte heller någon slags maskin, utan en häst, ett flyktdjur, ett flockdjur och min allra bästa vän.

/Jessica

Jag är jättestolt och glad att kunna berätta att vi nu har inlett ett samarbete med Pavo. Nu är jag alltså ambassadör för Pavo och det känns verkligen roligt och spännande. Som jag skrev för ett tag sedan äter nu båda mina hästar foder från Pavo och jag är supernöjd på alla sätt och vis. När jag först testade mash uppe på Friends Arena var det från ett annat foderföretag, men efter att ha läst på och kommit i kontakt med Pavo har jag nu fått reda på att det faktiskt var Pavo som var först ut med mashen och originalet heter alltså SlobberMash. SlobberMash är vitaminrikt, har en hög halt av rent linfrö och extra C-vitamin, innehåller mycket kli för en stabil matsmältning och mindre risk för kolik. Är det så att du har en kräsen häst kan du nästan vara säker på att den kommer gilla SlobberMash då det är riktigt välsmakande.

Flera av mina nära och bekanta har blivit nyfikna på Pavos foder sedan jag har berättat om det och blir du också det kan du lätt klicka in dig på Pavos hemsida och söka upp din närmaste återförsäljare. För mig som bor söder om Alvesta är Charlies inne i Växjö det som ligger närmast och dit åker jag och köper mitt foder.

Det kommer att bli så spännande att se vart det kan bli av detta samarbete längre fram, men vi har många olika och bra idéer så jag tror det kan bli jättebra!

/Jessica

Precis som rubriken lyder har vi nu börjat med ett nytt foder och här kommer bakgrunden till varför. När jag var i Stockholm med Oden på Sweden International Horse Show fixade han det jättebra på alla sätt och vis med tanke på hur miljön var där. Vi åkte hemifrån vid 05-tiden på tisdagen och kom fram vid lunchtid. Väl framme blev det lite promenad innan det var dags för att hitta Odens box på mässan och låta honom bekanta sig med den. Så här såg det ut alla dagar fram till söndag kväll då vi åkte hem. Det blev flera promenader på trottoarerna utanför Friends Arena. Dels för att låta Oden röra lite på sig och dels för att han skulle få i sig frisk luft. Inne på mässan och bland stallarna var det mycket varmt för en oklippt nordsvensk. Och för den delen var det varmt för de klippta hästarna också, enligt deras ägare.

Under veckan var det jättemycket folk som kom fram och hälsade på Oden i mässboxen, vilket givetvis var roligt. Dock var det ganska bökigt att bland allt folk ta ut Oden från boxen för att promenera eller gå till de olika uppvisningarna. Oden var som sagt väldigt lugn under hela veckan men under torsdagkvällen märkte jag att han inte var riktigt som han skulle i magen. Troligtvis beroende på den stundtals stressiga tillvaron runtomkring honom, och kanske också på grund av foderbytet, från mitt hö till det hö som fanns på plats under veckan. Höet som vi hade tillgång till var jättefint så kvalitén var det inget fel på, men sedan tidigare vet jag att Oden kan reagera vid byte av foder.

På fredagen var Oden riktigt lös i magen och jag fick då tips av en tjej om att prova något som heter mash. Man blandar det med vatten och det blir då som en gröt. Det skulle bland annat vara bra för matsmältningen och bidra till en bättre återhämtning vid ansträngande prestationer. Jag tänkte att det verkligen var värt att testa, så jag tog helt enkelt bort betforn och gav honom mash två gånger om dagen istället. Redan på lördagen såg jag en förbättring och på söndagen var han som vanligt i magen igen. Jag valde att fortsätta med mashen hemma ett tag men tog sedan bort den då jag inte var helt säker på om det var en bra idé att fortsätta med det detta nya foder. Efter att nu ha läst på ännu mer om mash bestämde jag mig för att fortsätta att ge Oden det dagligen och även Nitro.

Jag har nu kommit i kontakt med, ett för mig nytt foderföretag, Pavo, och tagit reda på massor om deras produkter. För ett tag sedan åkte jag in till Charlies (återförsäljare av Pavos foder) i Växjö och köpte två säckar SlobberMash och en hink VitalComplete (mineral- och vitamintillskott). Nu när kylan har kommit även till Småland, har vi vågat öppna de stora balarna och gått över till hösilaget (ett relativt torrt och bra hösilage med analys och fina värden). Då Oden som sagt är känslig för foderbyten (trots att vi byter succesivt och blandar med det förra fodret) har det varit guld värt att kunna ge Oden mash för hans mage. Oden är fortsatt bra i magen och jag är övertygad om att SlobberMashen bidrar en del till detta. Båda mina hästar äter nu alltså Pavos SlobberMash och VitalComplete dagligen och de verkar tycka om det. Så, nu ändrar jag inte mer i kraftfodret utan hoppas på att det ska fortsäta fungera bra!

 

Pavos VitalComplete och SlobberMash ser ut så här om ni blir nyfikna! Om ni vill läsa mer om Pavos produkter och dess egenskaper finner ni info här: http://www.pavo.nu/

 

 

Hugin undersöker om det verkligen är hästmat eller om det kanske kan vara något för hungriga kissar! :)

 

/Jessica

Under året som har gått har vi hunnit med massor av roliga saker, Oden, Nitro och jag. Om jag skulle skriva ner allt skulle jag nog inte bli klar på en kväll, men här kommer ett axplock av allt kul: vi har varit med i tre olika tidningsreportage, ett reportage på Hippson (webben), en filmad intervju på Smålandspostens hemsida, startat Facebooksidan som har fått över 2000 följare, haft samarbete med ett par sponsorer, åkt på dressyrträningar, gjort ett flertal uppvisningar, haft träningar, ridit och kört in Nitro, badat i sjön med både Oden och Nitro, åkt på körträningar och köpt en egen gård som vi nyligen har flyttat till. Om jag nu istället skulle rada upp topp tre av det som vi har varit med om under 2014 skulle det se ut så här:

Våra tre största händelser under 2014

1. Sweden International Horse Show i Friends Arena med Oden.
2. Nitros premiering (40 p) och frivilliga körprov (25 p av 25 möjliga).
3. Vinst och bästa nordsvensk med Oden i Nordfjordkampen.

 

Nitros premiering i Nottebäck.

 

 

Framridning - Nordfjordkampen.

 

Nu hoppas vi på ett minst lika bra och roligt 2015 – Gott Nytt År önskar Jessica, Oden och Nitro.

Just den frågan har jag fått otroligt många gånger sedan jag började rida in Oden för åtta år sedan och fram till idag när jag sitter på min egen gård med två nordsvenska brukshästar. Att jag skulle hålla på med nordsvenskar var inte givet för åtta år sedan, men idag kan jag nog inte tänka mig något annat. Eller jo, visst finns det andra raser jag skulle vara sugen på att testa på kanske, men jag kommer alltid att ha minst en nordsvensk i stallet, det är ett som är säkert.

För ganska så länge sedan hade min morfars familj nordsvenskar hemma och så även morfar när han blev vuxen, träffade mormor och skaffade en egen gård. Så länge jag har levt har det funnits nordsvenskar hemma hos mormor och morfar. Morfar hade dem till körning av olika slag. Jag minns att jag fick hänga med i vagnen när han var ute och körde, och ibland fick jag även rida en sväng på en av de lugnare hästarna, med sele och hela kittet på.

Det var dock inte detta som fick mig att bestämma mig för nordsvensk. När jag var liten började jag ridskola, började tävla ponny (allt från new forest till fjordhäst) och blev medryttare på olika hästar. När jag gick tredje och sista året på gymnasiet läste jag en kurs som hette Specialidrott och hade då ridning som inriktning. Eva, min moster var min handledare och jag red en hel del på Ariette, hennes dåvarande tävlingshäst. Jag lärde mig jättemycket och startade någon lokal dressyr med placering, men jag saknade ändå mina ponnyår. Nu var det inte längre lika kul att vara ute och tävla och jag undrade vad som hade hänt med mig. Hade jag tappat intresset helt? Det var då Oden, två och ett halvt år, kom in i bilden. Inom ämnet specialidrott fick jag i uppgift att rida in Oden. Jag som aldrig hade ridit i en häst tidigare, eller visste särskilt mycket om unghästhantering, hur skulle det gå? Med hjälp av Eva och morfar gick det riktigt bra och jag fastnade för Oden efter bara ett par gånger. Han var lättlärd och mycket tacksam att jobba med, men hade ändå alltid en liten räv bakom örat. Jag spenderade mer och mer tid i stallet och med Oden och kunde sitta i timmar i hagen och bara studera honom. När han var fyra år började jag så smått träna lite trick med honom och vi båda gillade det riktigt mycket.

Så, anledningen till att jag fastnade just för den nordsvenska brukshästen, var mötet med Oden. Aldrig tidigare hade jag känt så mycket för en häst och Oden kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Han var grön och jag likaså, vi har lärt varandra under åren som har gått. Tack vare mina år med Oden har träningen med Nitro gått jättebra. Jag vet nu på vilket sätt jag kan använda mitt kroppsspråk för att nå framgång i trickträningen. På samma sätt vet jag vilken nytta jag kan ha av att träna in röstkommandon hos hästen och av att använda rösten som en förstärkning till kroppsspråket. Många frågar mig vad hemligheten är, hur jag får Oden att utföra alla sina trick, mitt svar är: kroppsspråket och rösten. Det är mina nycklar som jag inte skulle kunna klara mig utan! Visst använder jag godis vid en del trick, men då för att berömma ett rätt utfört trick, inte för att få hästen att utföra det.

…för att lyckas med trickträningen.

• Träna korta pass (ca 5-10 min åt gången) – Du kan t.ex. avsluta ett rid- eller körpass med trickträning. Detta är extra bra eftersom din häst då redan är uppvärmd och inte löper samma risk att sträcka sig i samband med trickträningens övningar.

• Var konsekvent – Använd samma kommandon på samma sätt när du ber din häst om ett visst trick. Det gör att hästen snabbare lär in de olika kommandon och kopplar ihop dem med rätt trick.

• Använd gärna utrusning (t.ex. grimma och grimskaft) – Det kan vara fördelaktigt i början till hästen förstår hur den ska följa ditt kroppsspråk och dina kommandon. Du kan själv välja hur mycket du använder utrustningen vid exempelvis inkallning eller apport. Jag använder det med fördel nu när jag tränar apport med Nitro för att få honom att lättare förstå att han ska gå mot mig med hinken i munnen.

• Träna på samma plats – När du lär in nya trick kan det underlätta att till en början välja samma plats för träningen. Välj gärna en plats där hästen känner sig trygg, t.ex. stallgången eller ridbanan.

 

Tiden rullar på och det är snart jul. JUL? Det känns som jag nyss firade min 26 års dag på Öland i början av juli. Jag kan knappt förstå vart hela hösten har tagit vägen. Hemma har det varit fullt upp med gårdsköpet och flytten till nya gården, samtidigt som det skulle förberedas inför vår vistelse i Stockholm och Sweden International Horse Show. Så här efter allt är jag ganska trött, så att bara ha en veckas jobb kvar känns riktigt bra. Snart väntar alltså lite julledigt vilket innebär extra tid hästarna och familjen. Under jullovet kommer jag även att träffa lite nya människor som är intresserade av kommunikation och trickträning. Det ska bli riktigt spännande att se vad det kan ge.

En av de första turerna uppsuttet på Nitro - januari 2014

Det här året har vi hunnit med många olika aktiviteter. I början av året ägnade jag mycket tid åt Nitros inridning och inkörning. I maj var det dags för den årliga Nordfjordkampen med Oden. Vi startade en Lätt B:1 och vann klassen på lite mer än 62 % och blev även bästa nordsvenska ekipage. I juli visade jag Nitro på sommarpremieringen i Nottebäck samt gjorde det friviliga körprovet för treåringar. Exteriört fick Nitro 40 p(8,8,8,8,8) och på det frivilliga körprovet 25 poäng av 25 möjliga. Sommaren gick snabbt och i början av augusti var det dags för Föreningen Nordsvenska Hästens dag 2014. Den hölls på travbanan i Tingsryd och både Oden och Nitro deltog i olika aktiviteter. Morfar, jag och Oden körde in delar av styrelsen vid invigningen. Efter någon timme hade Oden och jag uppvisning av trick och frihetsdressyr. Även Nitro fick vara med och visa lite av sina trick i slutet av uppvisningen och gjorde det med bravur. Det var första gången som Nitro var med på en uppvisning så det kändes extra roligt att han skötte sig så bra just då. Precis efter vår uppvisning var Nitro och jag med i färgparaden, som dressyrhäst (det var olika teman på ekipagen i paraden och vi fick dressyr på vår lott). I slutet av dagen genomförde jag draglagsprovet med Nitro. Det gick ut på att köra en skogsbana på ca 300-400 meter med ett lättare lass stockar efter. Nitro var lite otålig precis vi anspänningen men gick sedan klockrent runt hela banan och fixade halterna bra.

Nordfjordkampen 2014

Nitros premiering - juli 2014

Hästdagen i Tingsryd - augusti 2014

  

Så här i slutet av året är det inte så mycket som är helt spikat inför nästa år vad gäller uppvisningar, träningar, clinics eller tävlingar för Odens del. Jag hoppas dock att jag kan börja fylla kalendern med lite aktiviteter i början av nästa år. För Nitros del planerar jag att fortsätta med träningen (både ridning, körning och trickträning), starta i Nordfjordkampen (klass Lätt D, som fyraåringar får starta i) samt göra körbarhetsintyghet (KBI) vid sommarpremieringen där han också ska visas.

Kom gärna med frågor, tips, idéer eller förslag på vad ni skulle vilja läsa mer om här på bloggen!

Ha en härlig måndag! /Jessica