Efter torsdagens frukost och Odens morgonpromenad var det Owe-träning inför Klostershowen igen, vilket gick fint. Under eftermiddagen tränade vi för sista gången, med kostymer och allt. Min kostym var kanske inte det snyggaste jag har sett, men ska man få rida på Friends Arena får man nog inte vara så kräsen till en början. Nunnedräkterna var slut och jag fick alltså vara munk. Om Oden hade kunnat skratta hade han nog gjort det. Fast det räcker med folket runtomkring som smilade åt oss backstage.

 

Efter genrepet begav vi oss raskt till monterboxen och putsade lite extra noga på Oden. Detta eftersom det var mässpremiär klockan 16:00 och det ramlade in folk på mässan. Tävlingarna började inte förrän två timmar senare så folk hade gott om tid att kika på hästprylar och klappa rashästarna i monterboxarna. Oden stod näst längst ut mot gången där folk passerade mellan mässhallen och mässpaddocken vilket innebar att många människor såklart fick syn på Oden och stannade och kelade lite (mycket) med honom. Med sina stora hästpussar blev Oden snabbt populär och vi fick mer än en gång höra: "Åh, titta där, en "REDIG/RIKTIG" häst".

 

Under torsdagen hade vi inga uppvisningar i mässpaddocken så vi passade på att titta lite på kvällens tävlingar. Även om jag inte brukar titta särskilt mycket på hästtävlingar, varken hoppning eller dressyr, måste jag medge att det var fascinerande att sitta på funktionärsläktaren och se allt live. Framförallt var det lite häftigt att se fälttävlan inomhus, wow!

 

När kvällens tävlingar var över och Oden hade fått sin kvällsmat körde vi hem till hotellet. Där somnade vi så fort vi slängde oss i sängarna. Trots att det var mycket nerver inför fredagens trickuppvisning och premiär för Klostershowen sov vi som stockar hela långa (korta) natten. Klockan ringde strax innan 05:00 fredag morgon och en ny dag på Friends Arena och Sweden International Horse Show väntade...