Sedan barnsben har jag drömt om att få arbeta med hästar på något vis. Ju äldre jag blev desto mer började jag känna att jag såklart ville hålla på med hästar, men enbart på fritiden, som en hobby. När jag skulle välja gymnasium var det inget svårt val. Jag funderade knappt på att välja ett hästgymnasium eftersom jag var rädd att det skulle bli för mycket av det goda, att jag skulle tröttna på hästar, det jag brann mest för. Därför blev det ett ”vanligt” gymnasium och jag läste samhällsprogrammet med inriktning ekonomi.

Under gymnasietiden fastnade jag riktigt mycket för spanska och det var under en språkresa till Malaga som jag bestämde mig för att jag skulle bli spansklärare. Åren på universitetet rullade på och under tiden jag pluggade jobbade jag posten samt red och tränade Oden. Det var under den tiden jag hade en hel del tid för att vara i stallet dagtid. Då passade jag på att träna och umgås med Oden. Så småningom började vi trickträna och efter något år började folk få upp ögonen för oss och vi fick åka ut på vår första uppvisning. Sakta men säkert utvecklades vi ihop, jag och Oden och bekanta hörde av sig till mig och frågade om kurser, träningar, clinics mm. Med plugg, jobb, häst, kompisar och familj tyckte jag inte att tiden räckte till, eller att jag var duktig nog för att hjälpa andra i sin hästhantering och hästkommunikation.

När jag för drygt ett år sedan köpte Nitro och började trickträna lite även med honom, började den positiva responsen trilla in på riktigt. Nu fick jag inte längre bara höra kommentarer som: ”Oj vilken duktig häst du har”, ”Wow vad han är lättlärd Oden.” eller ”Vad snäll din häst är som gör alla trick”, utan nu fick jag allt oftare höra att jag var duktig med mina hästar och intresserade människor frågade efter tips och råd om hur de skulle träna sina egna hästar. Någon hade en svårlastad häst och ville ha tips på hur de kunde börja med olika övningar som skulle stärka relationen mellan häst och människa, en annan ville helt enkelt veta vilka trick som var lämpligast att börja med och hur man skulle kunna gå tillväga.

Genom våra uppvisningar och även genom vår Facebooksida har vi lyckats nå ut till olika människor och förfrågningar om clinics, kurser, uppvisningar och träningar kommer titt som tätt. Jag har nu insett att om jag kan inspirera och vägleda andra inom hästhanteringe, kommunikation, trickträning och frihetsdressyr så vill jag verkligen fortsätta med det. Jag vill också ha möjlighet att kunna hålla träningar och kurser i en större utsträckning. Detta är förhoppningsvis snart möjligt eftersom jag har skickat in ansökan om F-skatt och nu fått kontakt med en handläggare på Skatteverket. Vidare har jag också fått kontakt med bra och kunniga människor som kommer att hjälpa mig på vägen med att starta upp ett eget företag. Som rubriken lyder, jag är ett steg närmare att få uppleva ännu en dröm.

 

Jag tror på det jag gör och brinner för trickträningen, frihetsdressyren, ja hästkommunikation i över huvud taget, men mest brinner jag för Oden och Nitro - utan dem hade jag aldrig tagit mig dit där jag är idag.

/Jessica