Oj, nu kanske ni tror att jag har gjort världens grej, men nej så är det inte alls... Jag har kört Oden, själv, ensam, utan morfar, utan någon kompis! Jag är väl medveten om att ur ren säkerhetssynpunkt är det bra att ha med sig en medhjälpare, om något skulle hända. Det är dock inte det lättaste att lura med vem som helst till att åka vagn med mig varenda gång jag är körsugen. Efter att ha rådgjort med morfar (som faktiskt är hästägare) selade jag och satte för prinsen som var lugn som en filbunke. Det är en sådan härlig känsla, jag litar på Oden och det känns som att han litar på sin matte också! Älskade prins, ingen är som du!

Vi körde runt Hanaslöv och Bockaboda, det blev mest skritt och lite lugn trav på de fina grusvägarna. Ååååh vad underbart det är att komma ut med vagnen en solig kväll! När jag kom körandes och såg mig omkring i den Småländska omgivningen med sina stenmurar, röda stugor och kossor undrade jag för en sekund om jag inte befann mig på 1800-talet, det kändes inte alls som år 2011...


På skidbackens parkering går det utmärkt att köra lite serpentinbågar, backa och lägga volter!

/Jessica