Den årliga Nordfjordkampen (dressyrtävling) har varit inplanerad sedan länge och skulle ha blivit Nitros allra första tävling. Efter att ha varit och tränat för Jenny tre gånger var jag så taggad efter alla framgångar med galopparbetet så jag tog mod till mig och efteranmälde till en lokal dressyrtävling i Älmhult. Vi startade Lätt C:1 nu i söndags och lyckades få ihop hela 60,00 % vilket resulterade i en 8:e plats av 19 starter. Hade vi fått fyra poäng till hade vi till och med varit placerade.

Jag hade som mål att Nitro skulle få en bra miljöträning och att han skulle vara så lugn som möjligt på tävlingsplatsen, sedan kunde poängen kvitta. Givetvis är det jättekul att vi blev belönade för det som vi gjorde bra. Till exempel fick jag en sjua på sitsen (gånger tre) och två sjuor inne i programmet också. Det som drog ner i programmet var galopparbetet och det visste jag redan innan vi hade kommit till tävlingsplatsen. För några veckor sedan kunde vi inte ens fatta rätt galopp, men med Jennys hjälp och träning har det gått riktigt bra. Dock har inte Nitro orken/muskler för att bära upp sig helt i galoppen ännu (han är ju bara fyra år) och springer därför lite in i fattningarna. Då fick vi 5 och 5,5. Men på galoppvolten i höger varv fick faktiskt 6 och det är jag jättenöjd med!

Nitro skötte sig utmärkt och skyggade inte för någonting på tävlingsplatsen. Jag som hade trott att dressyrstaketen kanske skulle vara lite läskiga, men inte då! Jag är så stolt att vi vågade starta lokalt bland många halvblod och att vi lyckades så bra som vi gjorde är bara en bonus!

Den 2 maj åker vi till Skåne och startar Lätt B:1 (Nordfjordkampen). Därefter ska Nitro få lite vila innan det är dags att ta tag i körningen inför sommarens KBI på premieringen i Nottebäck.

 

 

 

 

 

 

/Jessica

Vårsolen skiner och nu börjar också fölen titta fram! Passa på att kolla in det här: Pavo har ett S.O.S.kit “en räddare i nöden” för de fall då stoet inte klarar sig.

Det innehåller fölmjölk, antikroppar och en nappflaska för att klara det nyfödda fölet med råmjölk i 48 timmar. Om återförsäljaren inte har det hemma går det bra att beställa direkt från Pavo och de levererar med DHL inom 24 timmar eller mot en extra avgift samma dag.

Mer information om produkten finner du här.

/Jessica

Onsdagen den 1 april kommer vi att köra en Påsklovsclinic hemma på gården. Det finns då möjlighet att ta del av hur jag tränar hästarna i trick och frihetsdressyr och samtidigt ställa frågor till mig. I lusthuset intill paddocken kommer det att bjudas på fika. Så, kika in på vår Facebooksida Nordsvenska Oden för mer info och anmälan.

Den 1 maj är det dags för årets första uppvisning. Oden och jag kommer den 1 maj att ha uppvisning i trick och frihetsdressyr i paddocken på Huseby Bruk. Håll utkik på Facebooksidan för exakt tid, men boka in dagen redan nu!

Dagen efter, den 2 maj är det dags för Nordfjordkampen dressyr utanför Kristianstad i Skåne. Dit kommer jag åka både med Oden och Nitro. Nytt för i år är att min medryttare kommer starta Oden i en klass. Det ska bli jättespännande då det enbart är jag som har tävlat honom tidigare.

Vidare väntar jag spänt på besked om eventuellt kommande uppvisningar, till dess fortsätter vi träna för fullt på hemmaplan!

/Jessica

Efter att ha sett "Ryttarprinsen" och förra årets "Ryttareliten" på SVT förstår jag ännu mer varför jag la tävlingsbiten åt sidan för att istället satsa på min trickträning och frihetsdressyr. Sedan barnsben har jag varit en riktig tävlingsmänniska som praktiskt taget avskyr att förlora. Så är det än idag. Jag vill vinna varenda tävling jag ställer upp i, vare sig det är någon slags bild- eller rimtävling via internet eller en hästtävling på ”riktigt”. Att lyckas med detta är både omöjligt och orimligt. Jag och hästarna kan bara bli så bra som möjligt utifrån våra förutsättningar och det kan ta oss långt. De få gånger vi är ute på tävlingsbanorna, ser vi det som en uppvisning, miljöträning och en rolig grej.

När jag för många år sedan tävlade ponny, ställde jag högre och högre krav på mig själv och tillslut kändes det som jag fick prestationsångest inför varje tävling. Efter att ha tricktränat Oden ett tag fick jag erbjudande om att komma och ha uppvisning inför en relativt stor publik. Det var då som jag insåg att det här med shower, uppvisningar och clinics verkligen var min grej. På showerna får Oden och jag synas, glänsa och göra det som vi är bäst på. Att samtidigt kunna dela med mig av vårt sätt att träna och därigenom kunna inspirera andra, är fantastiskt.

All positiv respons som vi får från publik och följare via sociala medier, får mig att fortsätta kämpa och tro på det vi gör tillsammans, hästarna och jag. Så, tack till alla er som sporrar mig, tror på mig och stöder mig i min satsning! Extra stort tack till Pavo som är med och stöttar oss!

/Jessica

…som hästmänniska kan tyckas vara lite knepigt ibland. Många av mina kollegor och vänner frågar ofta hur jag hinner/orkar ta hand om hästarna när jag har jobbat en hel dag. Tisdagar och torsdagar är det tuffast för mig. Då är jag på skolan till ca 17.00 vilket innebär att jag inte är hemma förrän tidigast 17.30. Fredagar är lyxigast, då slutar jag vid 13.45. Övriga dagar brukar jag vara hemma runt 16-tiden. Efter att ha eldat upp inne, ätit lite och bytt om är det dags för ”stalltjänst”. Boxar ska mockas, vatten fyllas på, höpåsar packas och hästarna ska tas in. Vidare ska katterna ha sitt, mat, vatten och tömd kattlåda. Hur trött jag än är på eftermiddagarna och kvällarna får jag alltid ny energi så fort jag sätter igång i stallet. De dagar jag jobbar länge rider jag oftast bara en av hästarna medan jag de andra dagarna försöker rida, köra eller trickträna löst med båda hästarna.

Mina eftermiddagar/kväll efter jobbet i skolan spenderar jag alltså alltid ute i stallet. Det innebär att jag aldrig behöver fundera på vad jag ska göra efter jobbet, om helgerna eller loven. Att vara lärare kan vara helt underbart och fantastiskt, men också riktigt påfrestande och krävande. Det är nog dessa ytterligheter som är lite av charmen med hela läraryrket. Efter en lång eller tung dag på jobbet är det bästa som finns att få gå ut i stallet och börja fixa och dona. Det är alltså hästarna och livet på gården som ger mig energi och som gör att jag orkar med allt annat, så som jobb och andra måsten.

När folk då frågar hur jag orkar/hinner med allt, förväntar de sig ofta att jag ska svara att det är krävande och jobbigt. Efter att jag har fått förklara vad hästarna betyder för mig och vad de ger tillbaka, brukar jag få till svar att det är imponerande med en sådan passion, att brinna för någonting så mycket att man är beredd på att sätta många andra saker åt sidan.

Ni hästmänniskor känner säkert igen er, de fyrbenta vännerna är våra liv, eller hur?

/Jessica