Sista dagen på Friends Arena och Sweden International Horse Show var precis som de andra dagarna, helt fantastisk!  Vi gick upp tidigt som vanligt för att hinna med morgonbestyren innan mässan öppnade. Redan vid 9.15 hade vi vår uppvisning i mässpaddocken. Det var inte alls mycket folk som hade hunnit dit så dags men de som tittade applåderade i alla fall glatt och verkade uppskatta uppvisningen. Oden skötte sig utomordentligt bra och gjorde trick efter trick utan några konstigheter.

Efter min uppvisning kom bästa Petra från SH (Svenska Hästavelsförbundet) fram och frågade om jag hann göra Oden fin igen på en timme. Givetvis, svarade jag och trodde att jag skulle få en till uppvisningstid i paddocken. Det visade sig dock att hon hade ordnat så att jag fick rida in ensam på stora arenan IGEN, eftersom nordsvensken fortfarande ledde tävlingen på mässan. Den här gången red vi in under en hoppklass - Grand Prix. Vi skrittade, travade och galopperade mellan hinder som var högre än oss själva, samtidigt som speakern pratade om hur Oden och jag hade charmat mässpubliken med våra trick samt lite om den nordsvenska brukshästens mångsidighet. Till publikens applåder (och lite jubel), galopperade vi ut genom ridåerna, överlyckliga och stolta!

 

Foto: Stefan Bleckert

Söndagen rullade på och vid 19-tiden började vi förbereda oss för den sista Klostershowen. Det kändes lite vemodigt att rida in på arenan för sista gång under vår vistelse på Friends Arena. Allt var så fantastiskt, och det säger jag utan att överdriva. Skulle jag få chansen att göra om det här skulle jag inte tveka en sekund! Klostershowen gick fint och när vi kom tillbaka till monterboxen fick vi byta om snabbt för att bege oss mot mässpaddocken en sista gång. Nordsvensken hade nämligen vunnit tävlingen ”Publikens favorit” på mässan och vi fick ta emot ett fint segertäcke från Svenska Hästavelsförbundets ungdomsförbund, en blå-gul rosett från Horses Made in Sweden samt en stor påse med morötter.

Efter ett par ärevarv i mässpaddocken packade vi snabbt ihop alla våra grejer och förberedde det sista inför hemresan. Vi sa hejdå till de vi såg och medan Svenne och Elin packade in allt i bilen promenerade jag en stund med Oden innan vi lastade honom. Vi kom iväg strax efter 21.30 och resan tog ungefär lika lång tid som när vi körde upp, ca sex timmar. Oden stod snällt på släpet och medan Svenne körde kunde jag och Elin sova. Jag sov inte särskilt djupt och vaknade till så fort vi bromsade in lite. Väl hemma på gården lastade vi av Oden och alla grejer innan jag dök ner i sängen. Jag fick sova i ca två och en halv timme innan klockan ringde och det var dags att göra sig iordning för jobb. Så här i efterhand inser jag att jag borde ha bett om ledigt även på måndagen. Det var tungt att jobba och jag var supertrött, men det var värt det. Sweden International Horse Show är det häftigaste jag har upplevt tillsammans med Oden och jag är så tacksam för all hjälp vi har fått så vi kunde genomföra det här.

Fortsätt gärna följa vår blogg och vår Facebooksida ”Nordsvenska Oden”. Det är en hel del på gång nu framöver och så fort saker och ting blir bokat och klart delar jag med mig av allt!

/Jessica

På lördagen öppnade mässan vid 8.30 så det blev en tidig morgon för att hinna med Odens morgonpromenad och mockning innan mässbesökarna kom. Vid klockan 10:15 hade vid vår uppvisning i mässpaddocken. Den här dagen hade vi fått sammanlagt 30 min till vårt förfogande. Vi passade därför på att visa lite ridning med utrustning först. Precis innan vår uppvisning hade det visats körning med nordsvenskar och efter skulle det visas dressyr på medelsvår nivå med nordsvensk. Därför tycke jag att det var ett utmärkt tillfälle att visa att nordsvensken även är en duktig hopphäst. Under en timme i mässpaddocken fick alltså publiken se hur mångsidig den nordsvenska brukshästen faktiskt är. Vi hoppade några språng innan vi tog av sadeln för att visa lite ridning barbacka. Kort därefter böjde jag mig fram och tog av tränset också och red fram till staketet och hängde av det. Efter lite ridning löst utan utrustning och trick från hästryggen, så som vinka, spansk skritt och apport med den vita hinken, bad jag Oden lägga sig ner så jag kunde kliva av och köra lite trick löst från marken. Även den här dagen var det mycket publik kring paddocken som applåderade glatt efter varje trick. Bergsgeten, vinka, stegra, ligg, rulla runt, apport, puss, spansk skritt och buga, alla trick gick superbra. Det var en stolt matte som ledde ut sin älskade nordsvensk från paddocken och tillbaka till monterboxen. Efter uppvisningen kom det fram en hel del folk och pratade och berömde oss. Jag blir så lycklig och varm av all positiv respons vi får, underbart!

Eftermiddagen gick snabbt och snart var det dags för familjematinén och Klostershow nummer ett för dagen. Oden var lika lugn som vanligt inne på stora arenan och verkade inte bry sig om att det var över 10 000 människor på läktarna. Familjematinén direktsändes i SVT-play och man kunde se mig och Oden i ca en sekund. Kanske inte så mycket att komma med, men vad gör det när vi var på plats och fick rida på stora arenan i Friends Arena?

Vid 20-tiden var det dags för nästa kvällshow och Klostershow igen. Inga konstigheter här heller. Men, det roligaste som hände under lördagen var när jag precis innan fransmännens stora show fick rida in ENSAM med Oden på stora arenan inför en stor publik. Detta eftersom nordsvensken ledde tävlingen ”Publikens favorit på mässan”. Vi travade ett varv under tiden de pratade om den nordsvenska brukshästen. WOW, det här var det häftigaste jag någonsin har gjort i mitt liv! När jag red ut genom ridåerna igen hade jag ingen aning om att jag kommande dag skulle få göra samma sak IGEN, fast mitt i en stor hoppklass – Internationell hoppning - Grand Prix.  Mer om detta kommer snart. Hoppas ni har fått en inblick i hur vi har haft det på plats under lördagen på Sweden International Horse Show.

 

 

Oden gillade uppmärksamheten lika mycket som matte.

 

 

Oden framför Föreningen Nordsvenska Hästens monter.

/Jessica

Här kommer ännu ett inlägg i repris. Denna gång handlar det om hur jag lärde Oden att vinka på kommando!

Nu till ett av Odens favorittrick: Vinka! När jag försökte lära Oden att vinka började jag med att knacka med ett spö lite på hans ben men han var som död och rörde inte en hov. Att lyfta hovar när man skulle kratsa var en annan sak, det var ju lätt som en plätt tyckte han, men detta förstod han verkligen inte. Efter ett par veckors träning var jag nästan nära att ge upp och tänkte: det här går aldrig! Jag struntade i tricket och ägnade mer tid åt ridningen, men så plötsligt en dag när jag gjorde honom fin för ridning och han stod vid uppbindningsplatsen utanför paddocken började han tigga med frambenet efter gräset som han inte nådde, då var jag rysligt snabb med att berömma honom samtidigt som jag petade med ett spö på det ben som han hade i luften. Sedan den dagen har han faktiskt kunnat vinka riktigt bra och verkar tycka det är hur skoj som helst. Jag måste nämna också att jag alltid har varit supernoga med att han får stå och krafsa med frambenen för att han tigger utan endast på mina kommando. Det har givetvis tagit lite tid men jag tycker att vi har lyckats oerhört bra!

I början var jag tvungen att peta med ett spö på det ben som jag ville att han skulle vinka med. Efter ett tag kunde Oden vinka genom att jag knäppte med handen framför hans ben. Nu räcker det med att jag placerar mig i rätt position samt ger ett litetet röstkommando alternativt använder ena handen, med andra ord vinkar han nu på väldigt små hjälper!

Vi har kommit en bra bit i vår träning och har utvecklat tricket vinka. Till exempel kan Oden vinka när han står på pallen, när jag sitter på hans rygg, och han även gå ganska många steg i spansk skritt. Man blir dock aldrig fullärd och jag är säker på att jag med tiden kommer på andra sätt att utveckla tricket vinka!


1 maj 2009


26 januari 2010


26 januari 2010 - Vinkar uppsuttet


20 juli 2010 - Vinkar på pallen

/Jessica

Några av mina läsare ville att jag skulle skriva om Odens trick och hur jag har lärt honom det han kan. Som jag har skrivit förr är det jättesvårt att förklara allt med ord men en gång gjorde jag ett försök. För er som inte har läst inlägget om BERGSGETEN kommer här inlägget i repris!

När jag började hantera Oden var jag noga med att börja med grundläggande övningar, så som att han skulle gå undan för tryck, acceptera mig som ledare osv. Oden kördes in av min morfar som har hållit på med hästar och körning i stort sett hela sitt liv. Inridningen stod jag för med hjälp av min moster som är C-tränare i dressyr. Jag har med andra ord hela tiden haft kunniga personer runt omkring mig.

Efter önskemål från ett par av mina läsare kommer jag ett tag framöver presentera de trick eller övningar som Oden har lärt sig under åren och hur han har lärt sig dem. Ni kommer också få läsa om de trick vi tränar för tillfället. Jag har läst en del både på internet och i böcker om trickträning för hästar men inte funnit något som passat mig och Oden perfekt, utan jag har plockat små godbitar från olika håll, men framförallt har jag provat mig fram på egen hand för att finna de bästa träningssätten för mig och min häst.

Det första tricket Oden lärde sig var bergsgeten. Till att börja med tränade jag under lång tid honom på att han skulle lära sig att han inte fick gå ut från boxen trots att boxdörren var öppen, så fort han försökte gå ut backade jag honom. Därefter fortsatte jag med att sitta på huk framför honom och locka på honom med en morot. Så fort han flyttade en bakhov lite framåt fick han mycket beröm. Det dröjde inte länge förrän Oden förstod att om han flyttade bakhovarna men inte framhovarna så fick han beröm. Efter några månader var han riktigt duktig på bergsgeten och kunde göra det lika bra i paddocken, som på stallplanen eller i stallgången. Jag vill gärna poängtera att vi ser till att vara uppvärmda innan bergsgeten utförs eftersom vi inte vill råka ut för sträckningar eller liknande!


Här tränar vi på bergsgeten 28/2 - 2009


En månad senare 28/3 - 2009


1/5 - 2009


Nu gör Oden bergsgeten på pallen 20/7 - 2010

/Jessica