Precis som rubriken lyder har vi nu börjat med ett nytt foder och här kommer bakgrunden till varför. När jag var i Stockholm med Oden på Sweden International Horse Show fixade han det jättebra på alla sätt och vis med tanke på hur miljön var där. Vi åkte hemifrån vid 05-tiden på tisdagen och kom fram vid lunchtid. Väl framme blev det lite promenad innan det var dags för att hitta Odens box på mässan och låta honom bekanta sig med den. Så här såg det ut alla dagar fram till söndag kväll då vi åkte hem. Det blev flera promenader på trottoarerna utanför Friends Arena. Dels för att låta Oden röra lite på sig och dels för att han skulle få i sig frisk luft. Inne på mässan och bland stallarna var det mycket varmt för en oklippt nordsvensk. Och för den delen var det varmt för de klippta hästarna också, enligt deras ägare.

Under veckan var det jättemycket folk som kom fram och hälsade på Oden i mässboxen, vilket givetvis var roligt. Dock var det ganska bökigt att bland allt folk ta ut Oden från boxen för att promenera eller gå till de olika uppvisningarna. Oden var som sagt väldigt lugn under hela veckan men under torsdagkvällen märkte jag att han inte var riktigt som han skulle i magen. Troligtvis beroende på den stundtals stressiga tillvaron runtomkring honom, och kanske också på grund av foderbytet, från mitt hö till det hö som fanns på plats under veckan. Höet som vi hade tillgång till var jättefint så kvalitén var det inget fel på, men sedan tidigare vet jag att Oden kan reagera vid byte av foder.

På fredagen var Oden riktigt lös i magen och jag fick då tips av en tjej om att prova något som heter mash. Man blandar det med vatten och det blir då som en gröt. Det skulle bland annat vara bra för matsmältningen och bidra till en bättre återhämtning vid ansträngande prestationer. Jag tänkte att det verkligen var värt att testa, så jag tog helt enkelt bort betforn och gav honom mash två gånger om dagen istället. Redan på lördagen såg jag en förbättring och på söndagen var han som vanligt i magen igen. Jag valde att fortsätta med mashen hemma ett tag men tog sedan bort den då jag inte var helt säker på om det var en bra idé att fortsätta med det detta nya foder. Efter att nu ha läst på ännu mer om mash bestämde jag mig för att fortsätta att ge Oden det dagligen och även Nitro.

Jag har nu kommit i kontakt med, ett för mig nytt foderföretag, Pavo, och tagit reda på massor om deras produkter. För ett tag sedan åkte jag in till Charlies (återförsäljare av Pavos foder) i Växjö och köpte två säckar SlobberMash och en hink VitalComplete (mineral- och vitamintillskott). Nu när kylan har kommit även till Småland, har vi vågat öppna de stora balarna och gått över till hösilaget (ett relativt torrt och bra hösilage med analys och fina värden). Då Oden som sagt är känslig för foderbyten (trots att vi byter succesivt och blandar med det förra fodret) har det varit guld värt att kunna ge Oden mash för hans mage. Oden är fortsatt bra i magen och jag är övertygad om att SlobberMashen bidrar en del till detta. Båda mina hästar äter nu alltså Pavos SlobberMash och VitalComplete dagligen och de verkar tycka om det. Så, nu ändrar jag inte mer i kraftfodret utan hoppas på att det ska fortsäta fungera bra!

 

Pavos VitalComplete och SlobberMash ser ut så här om ni blir nyfikna! Om ni vill läsa mer om Pavos produkter och dess egenskaper finner ni info här: http://www.pavo.nu/

 

 

Hugin undersöker om det verkligen är hästmat eller om det kanske kan vara något för hungriga kissar! :)

 

/Jessica

Under året som har gått har vi hunnit med massor av roliga saker, Oden, Nitro och jag. Om jag skulle skriva ner allt skulle jag nog inte bli klar på en kväll, men här kommer ett axplock av allt kul: vi har varit med i tre olika tidningsreportage, ett reportage på Hippson (webben), en filmad intervju på Smålandspostens hemsida, startat Facebooksidan som har fått över 2000 följare, haft samarbete med ett par sponsorer, åkt på dressyrträningar, gjort ett flertal uppvisningar, haft träningar, ridit och kört in Nitro, badat i sjön med både Oden och Nitro, åkt på körträningar och köpt en egen gård som vi nyligen har flyttat till. Om jag nu istället skulle rada upp topp tre av det som vi har varit med om under 2014 skulle det se ut så här:

Våra tre största händelser under 2014

1. Sweden International Horse Show i Friends Arena med Oden.
2. Nitros premiering (40 p) och frivilliga körprov (25 p av 25 möjliga).
3. Vinst och bästa nordsvensk med Oden i Nordfjordkampen.

 

Nitros premiering i Nottebäck.

 

 

Framridning - Nordfjordkampen.

 

Nu hoppas vi på ett minst lika bra och roligt 2015 – Gott Nytt År önskar Jessica, Oden och Nitro.

Just den frågan har jag fått otroligt många gånger sedan jag började rida in Oden för åtta år sedan och fram till idag när jag sitter på min egen gård med två nordsvenska brukshästar. Att jag skulle hålla på med nordsvenskar var inte givet för åtta år sedan, men idag kan jag nog inte tänka mig något annat. Eller jo, visst finns det andra raser jag skulle vara sugen på att testa på kanske, men jag kommer alltid att ha minst en nordsvensk i stallet, det är ett som är säkert.

För ganska så länge sedan hade min morfars familj nordsvenskar hemma och så även morfar när han blev vuxen, träffade mormor och skaffade en egen gård. Så länge jag har levt har det funnits nordsvenskar hemma hos mormor och morfar. Morfar hade dem till körning av olika slag. Jag minns att jag fick hänga med i vagnen när han var ute och körde, och ibland fick jag även rida en sväng på en av de lugnare hästarna, med sele och hela kittet på.

Det var dock inte detta som fick mig att bestämma mig för nordsvensk. När jag var liten började jag ridskola, började tävla ponny (allt från new forest till fjordhäst) och blev medryttare på olika hästar. När jag gick tredje och sista året på gymnasiet läste jag en kurs som hette Specialidrott och hade då ridning som inriktning. Eva, min moster var min handledare och jag red en hel del på Ariette, hennes dåvarande tävlingshäst. Jag lärde mig jättemycket och startade någon lokal dressyr med placering, men jag saknade ändå mina ponnyår. Nu var det inte längre lika kul att vara ute och tävla och jag undrade vad som hade hänt med mig. Hade jag tappat intresset helt? Det var då Oden, två och ett halvt år, kom in i bilden. Inom ämnet specialidrott fick jag i uppgift att rida in Oden. Jag som aldrig hade ridit i en häst tidigare, eller visste särskilt mycket om unghästhantering, hur skulle det gå? Med hjälp av Eva och morfar gick det riktigt bra och jag fastnade för Oden efter bara ett par gånger. Han var lättlärd och mycket tacksam att jobba med, men hade ändå alltid en liten räv bakom örat. Jag spenderade mer och mer tid i stallet och med Oden och kunde sitta i timmar i hagen och bara studera honom. När han var fyra år började jag så smått träna lite trick med honom och vi båda gillade det riktigt mycket.

Så, anledningen till att jag fastnade just för den nordsvenska brukshästen, var mötet med Oden. Aldrig tidigare hade jag känt så mycket för en häst och Oden kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Han var grön och jag likaså, vi har lärt varandra under åren som har gått. Tack vare mina år med Oden har träningen med Nitro gått jättebra. Jag vet nu på vilket sätt jag kan använda mitt kroppsspråk för att nå framgång i trickträningen. På samma sätt vet jag vilken nytta jag kan ha av att träna in röstkommandon hos hästen och av att använda rösten som en förstärkning till kroppsspråket. Många frågar mig vad hemligheten är, hur jag får Oden att utföra alla sina trick, mitt svar är: kroppsspråket och rösten. Det är mina nycklar som jag inte skulle kunna klara mig utan! Visst använder jag godis vid en del trick, men då för att berömma ett rätt utfört trick, inte för att få hästen att utföra det.

Som utlovat kommer här bilderna på min älskade Nitro. Förresten firar vi ett år ihop idag, Nitro och jag. För exakt ett år sedan körde jag och sambon och hämtade Nitro hos hans dåvarande ägare uppe i Strömstad. Jag vet att det låter klyschigt, men jag kan knappt förstå att tiden har gått så fort. Jag stannar ofta upp och tänker på hur mycket vi har hunnit med under det här året och inser att det är galet mycket. Allt från inridning till frivilligt körprov och trickuppvisning, bland annat. För varje dag som går ser jag hur Nitro utvecklas och även om hela han är fantastisk på alla sätt och vis, är jag extra imponerad av hans fina steg. Trots suddiga bilder (pga. uselt fotoväder) hoppas jag att ni ser lite vad jag menar!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

/Jessica

I morse när jag släppte ut hästarna sken solen och det var lite frost. Riktigt härligt fotoväder tänkte jag genast. Efter att ha druckit kaffe, hjälpt sambon med lite renovering, fixat iordning stallet och ridit ut i skogen med Nina, försökte vi fota hästarna i paddocken. Det där fina ljuset som hade infunnit sig en stund på morgonen/förmiddagen var som borta. Istället trängdes molnen på himlen och lite underkylt regn föll ner. Jaja, ett par bilder blev det i alla fall, men inte så fina som jag hade hoppats på…

Här nedan kan ni se när Nina rider Oden för första gången! Hon fick ta sin egen sadel så hon kunde känna sig lite "hemma". Ja, och så var det ju också så att jag gärna ville ha min (Odens) dressyrsadel till Nitro när vi red ut ihop. Hursomhelst tycker jag Oden klädde fint i westernsadeln. Imorgon lägger jag upp bilderna från när jag jobbar Nitro lite lätt i paddocken.

 

 

 

 

 

 

 

/Jessica

 

…för att lyckas med trickträningen.

• Träna korta pass (ca 5-10 min åt gången) – Du kan t.ex. avsluta ett rid- eller körpass med trickträning. Detta är extra bra eftersom din häst då redan är uppvärmd och inte löper samma risk att sträcka sig i samband med trickträningens övningar.

• Var konsekvent – Använd samma kommandon på samma sätt när du ber din häst om ett visst trick. Det gör att hästen snabbare lär in de olika kommandon och kopplar ihop dem med rätt trick.

• Använd gärna utrusning (t.ex. grimma och grimskaft) – Det kan vara fördelaktigt i början till hästen förstår hur den ska följa ditt kroppsspråk och dina kommandon. Du kan själv välja hur mycket du använder utrustningen vid exempelvis inkallning eller apport. Jag använder det med fördel nu när jag tränar apport med Nitro för att få honom att lättare förstå att han ska gå mot mig med hinken i munnen.

• Träna på samma plats – När du lär in nya trick kan det underlätta att till en början välja samma plats för träningen. Välj gärna en plats där hästen känner sig trygg, t.ex. stallgången eller ridbanan.

 

Tiden rullar på och det är snart jul. JUL? Det känns som jag nyss firade min 26 års dag på Öland i början av juli. Jag kan knappt förstå vart hela hösten har tagit vägen. Hemma har det varit fullt upp med gårdsköpet och flytten till nya gården, samtidigt som det skulle förberedas inför vår vistelse i Stockholm och Sweden International Horse Show. Så här efter allt är jag ganska trött, så att bara ha en veckas jobb kvar känns riktigt bra. Snart väntar alltså lite julledigt vilket innebär extra tid hästarna och familjen. Under jullovet kommer jag även att träffa lite nya människor som är intresserade av kommunikation och trickträning. Det ska bli riktigt spännande att se vad det kan ge.

En av de första turerna uppsuttet på Nitro - januari 2014

Det här året har vi hunnit med många olika aktiviteter. I början av året ägnade jag mycket tid åt Nitros inridning och inkörning. I maj var det dags för den årliga Nordfjordkampen med Oden. Vi startade en Lätt B:1 och vann klassen på lite mer än 62 % och blev även bästa nordsvenska ekipage. I juli visade jag Nitro på sommarpremieringen i Nottebäck samt gjorde det friviliga körprovet för treåringar. Exteriört fick Nitro 40 p(8,8,8,8,8) och på det frivilliga körprovet 25 poäng av 25 möjliga. Sommaren gick snabbt och i början av augusti var det dags för Föreningen Nordsvenska Hästens dag 2014. Den hölls på travbanan i Tingsryd och både Oden och Nitro deltog i olika aktiviteter. Morfar, jag och Oden körde in delar av styrelsen vid invigningen. Efter någon timme hade Oden och jag uppvisning av trick och frihetsdressyr. Även Nitro fick vara med och visa lite av sina trick i slutet av uppvisningen och gjorde det med bravur. Det var första gången som Nitro var med på en uppvisning så det kändes extra roligt att han skötte sig så bra just då. Precis efter vår uppvisning var Nitro och jag med i färgparaden, som dressyrhäst (det var olika teman på ekipagen i paraden och vi fick dressyr på vår lott). I slutet av dagen genomförde jag draglagsprovet med Nitro. Det gick ut på att köra en skogsbana på ca 300-400 meter med ett lättare lass stockar efter. Nitro var lite otålig precis vi anspänningen men gick sedan klockrent runt hela banan och fixade halterna bra.

Nordfjordkampen 2014

Nitros premiering - juli 2014

Hästdagen i Tingsryd - augusti 2014

  

Så här i slutet av året är det inte så mycket som är helt spikat inför nästa år vad gäller uppvisningar, träningar, clinics eller tävlingar för Odens del. Jag hoppas dock att jag kan börja fylla kalendern med lite aktiviteter i början av nästa år. För Nitros del planerar jag att fortsätta med träningen (både ridning, körning och trickträning), starta i Nordfjordkampen (klass Lätt D, som fyraåringar får starta i) samt göra körbarhetsintyghet (KBI) vid sommarpremieringen där han också ska visas.

Kom gärna med frågor, tips, idéer eller förslag på vad ni skulle vilja läsa mer om här på bloggen!

Ha en härlig måndag! /Jessica

Sista dagen på Friends Arena och Sweden International Horse Show var precis som de andra dagarna, helt fantastisk!  Vi gick upp tidigt som vanligt för att hinna med morgonbestyren innan mässan öppnade. Redan vid 9.15 hade vi vår uppvisning i mässpaddocken. Det var inte alls mycket folk som hade hunnit dit så dags men de som tittade applåderade i alla fall glatt och verkade uppskatta uppvisningen. Oden skötte sig utomordentligt bra och gjorde trick efter trick utan några konstigheter.

Efter min uppvisning kom bästa Petra från SH (Svenska Hästavelsförbundet) fram och frågade om jag hann göra Oden fin igen på en timme. Givetvis, svarade jag och trodde att jag skulle få en till uppvisningstid i paddocken. Det visade sig dock att hon hade ordnat så att jag fick rida in ensam på stora arenan IGEN, eftersom nordsvensken fortfarande ledde tävlingen på mässan. Den här gången red vi in under en hoppklass - Grand Prix. Vi skrittade, travade och galopperade mellan hinder som var högre än oss själva, samtidigt som speakern pratade om hur Oden och jag hade charmat mässpubliken med våra trick samt lite om den nordsvenska brukshästens mångsidighet. Till publikens applåder (och lite jubel), galopperade vi ut genom ridåerna, överlyckliga och stolta!

 

Foto: Stefan Bleckert

Söndagen rullade på och vid 19-tiden började vi förbereda oss för den sista Klostershowen. Det kändes lite vemodigt att rida in på arenan för sista gång under vår vistelse på Friends Arena. Allt var så fantastiskt, och det säger jag utan att överdriva. Skulle jag få chansen att göra om det här skulle jag inte tveka en sekund! Klostershowen gick fint och när vi kom tillbaka till monterboxen fick vi byta om snabbt för att bege oss mot mässpaddocken en sista gång. Nordsvensken hade nämligen vunnit tävlingen ”Publikens favorit” på mässan och vi fick ta emot ett fint segertäcke från Svenska Hästavelsförbundets ungdomsförbund, en blå-gul rosett från Horses Made in Sweden samt en stor påse med morötter.

Efter ett par ärevarv i mässpaddocken packade vi snabbt ihop alla våra grejer och förberedde det sista inför hemresan. Vi sa hejdå till de vi såg och medan Svenne och Elin packade in allt i bilen promenerade jag en stund med Oden innan vi lastade honom. Vi kom iväg strax efter 21.30 och resan tog ungefär lika lång tid som när vi körde upp, ca sex timmar. Oden stod snällt på släpet och medan Svenne körde kunde jag och Elin sova. Jag sov inte särskilt djupt och vaknade till så fort vi bromsade in lite. Väl hemma på gården lastade vi av Oden och alla grejer innan jag dök ner i sängen. Jag fick sova i ca två och en halv timme innan klockan ringde och det var dags att göra sig iordning för jobb. Så här i efterhand inser jag att jag borde ha bett om ledigt även på måndagen. Det var tungt att jobba och jag var supertrött, men det var värt det. Sweden International Horse Show är det häftigaste jag har upplevt tillsammans med Oden och jag är så tacksam för all hjälp vi har fått så vi kunde genomföra det här.

Fortsätt gärna följa vår blogg och vår Facebooksida ”Nordsvenska Oden”. Det är en hel del på gång nu framöver och så fort saker och ting blir bokat och klart delar jag med mig av allt!

/Jessica

På lördagen öppnade mässan vid 8.30 så det blev en tidig morgon för att hinna med Odens morgonpromenad och mockning innan mässbesökarna kom. Vid klockan 10:15 hade vid vår uppvisning i mässpaddocken. Den här dagen hade vi fått sammanlagt 30 min till vårt förfogande. Vi passade därför på att visa lite ridning med utrustning först. Precis innan vår uppvisning hade det visats körning med nordsvenskar och efter skulle det visas dressyr på medelsvår nivå med nordsvensk. Därför tycke jag att det var ett utmärkt tillfälle att visa att nordsvensken även är en duktig hopphäst. Under en timme i mässpaddocken fick alltså publiken se hur mångsidig den nordsvenska brukshästen faktiskt är. Vi hoppade några språng innan vi tog av sadeln för att visa lite ridning barbacka. Kort därefter böjde jag mig fram och tog av tränset också och red fram till staketet och hängde av det. Efter lite ridning löst utan utrustning och trick från hästryggen, så som vinka, spansk skritt och apport med den vita hinken, bad jag Oden lägga sig ner så jag kunde kliva av och köra lite trick löst från marken. Även den här dagen var det mycket publik kring paddocken som applåderade glatt efter varje trick. Bergsgeten, vinka, stegra, ligg, rulla runt, apport, puss, spansk skritt och buga, alla trick gick superbra. Det var en stolt matte som ledde ut sin älskade nordsvensk från paddocken och tillbaka till monterboxen. Efter uppvisningen kom det fram en hel del folk och pratade och berömde oss. Jag blir så lycklig och varm av all positiv respons vi får, underbart!

Eftermiddagen gick snabbt och snart var det dags för familjematinén och Klostershow nummer ett för dagen. Oden var lika lugn som vanligt inne på stora arenan och verkade inte bry sig om att det var över 10 000 människor på läktarna. Familjematinén direktsändes i SVT-play och man kunde se mig och Oden i ca en sekund. Kanske inte så mycket att komma med, men vad gör det när vi var på plats och fick rida på stora arenan i Friends Arena?

Vid 20-tiden var det dags för nästa kvällshow och Klostershow igen. Inga konstigheter här heller. Men, det roligaste som hände under lördagen var när jag precis innan fransmännens stora show fick rida in ENSAM med Oden på stora arenan inför en stor publik. Detta eftersom nordsvensken ledde tävlingen ”Publikens favorit på mässan”. Vi travade ett varv under tiden de pratade om den nordsvenska brukshästen. WOW, det här var det häftigaste jag någonsin har gjort i mitt liv! När jag red ut genom ridåerna igen hade jag ingen aning om att jag kommande dag skulle få göra samma sak IGEN, fast mitt i en stor hoppklass – Internationell hoppning - Grand Prix.  Mer om detta kommer snart. Hoppas ni har fått en inblick i hur vi har haft det på plats under lördagen på Sweden International Horse Show.

 

 

Oden gillade uppmärksamheten lika mycket som matte.

 

 

Oden framför Föreningen Nordsvenska Hästens monter.

/Jessica